Jag förstår inte, det ni gör mot mig är fel. Kan ni aldrig förstå det. Jag erbjuder mig men ni bara skiter i det. Jag vill veta varför. Jag vill bara släppa det här nu, jag vill inte ha kompisar som inte vill umgås med mig. Det var längesen min mamma sa åt mig, med jag vill inte höra på. Det gör för ont att förstå att det här inte är rätt. Jag behöver börja om men då kommer alla bara vara så jävla sura hela tiden. Jag vill inte att ni ska vara sura och arga på mig. Det är det värsta jag vet. Men jag klarar inte det här längre. Jag gör bara inte det, skulle behöva börja om. Men på vilket sätt, hur ska jag göra för att någon ska acceptera mig? Det är nog ingen som gör det riktigt. Vart ska börja, hur jag än försöker så går det inte. Jag kanske innbillar mig att det är kul att vara med er, för att jag inte vet bättre. Det är så jobbigt att behöva bli sviken hela tiden, jag pallar inte mer. Det är så svårt för mig att börja om, på nått konstigt sätt så är jag trygg med er.. Även fast jag inte vill så måste jag, jag måste ta tag i det här. Jag kan inte låta er sänka mig hela tiden!